Folk har jämt sagt att jag är en tusenkonstnär. Har alltid skapat, velat lära mig mera och har ett positivt tänkande, trots många svårigheter. Livet har lärt mig så mycket.

Som nitton åring gick jag på Forsa Folkhögskolas textillinje. Där fick man lära sig vävteknik. Vävde bland annat tyget till min folkdräkt och sydde den. Senare gick jag en silversmideskurs och gjorde manschettknapparna och lövspännet.

Mina stora intressen är människor, att snickra och inredning. Tidigare har jag sytt kläder åt familjen och andra. Sytt om gamla skinnjackor till riktiga ryggsäckar med kundens initialer utskurna på locket. Har renoverat flera hus och lägenheter. Gör byggnadsritning och är idérik på att ge förslag vad gäller ”göra om”. Återvinning är ytterligare ett intresse.

Läste min första bok vid 49 års ålder och därefter endast någon varje år. Barnen växte upp, det fanns mera tid.

När jag blev pensionär började jag att återblicka. Jag ville sammanfatta mina och andras livsupplevelser, så jag började på Bollnäs Folkhögskolas skrivarutbildning. Tre roliga år försvann snabbt. Under den tiden, av en händelse förenade slumpen mig med en person som blev idén till min bok. Jag vävde ihop hennes och min historia.

På nittiotalet öppnade jag en textilbutik och byggde ett 50-tals museum i vårt 1700-tals hus, samt ett café i byggnaden intill. Alla husen måste renoveras och moderniseras. Turister, ortsbefolkningen och busslaster kom. Efter detta har jag jobbat som avdelningschef på studieförbund, projektledare för kvinnliga företagare, handledare för arbetslösa och sjukskrivna.